Fluglinor – så väljer du linvikt, tapering och densitet
( antal produkter: 64 )Vid flugfiske är det linan – inte den nästan viktlösa flugan – som ger den massa som laddar spöt och möjliggör kastet. Valet av lina påverkar därför hur hela utrustningen fungerar, hur flugan presenteras och hur bekvämt fisket blir. Siffran på förpackningen är bara en utgångspunkt: två linor i klass 5 kan skilja sig åt i faktisk massa, klumplängd och tapering.
Börja med spöets linklass och jämför sedan linans uppmätta grainvikt, klumplängd och form, flytande eller sjunkande densitet samt beläggningens temperaturområde. I denna kategori finns flytlinor, sjunklinor, sjunkspetslinor samt skjutklumpar och runninglinor.
- 1
- 2
Så läser du märkningen på en fluglina
Märkningen WF5F ger tre grundläggande uppgifter. WF, Weight Forward, betyder att kastmassan är koncentrerad till en klump nära linans främre del. Siffran 5 anger linklassen och F betecknar en flytande lina. Enligt samma system är DT4F en flytande Double Taper i klass 4, WF7I en intermediate-WF i klass 7 och WF8S4 en WF-lina i klass 8 med Sink 4-densitet.
I en märkning som F/S3 beskriver den första delen den flytande kroppen och den andra den sjunkande spetsen. Bokstaven L, eller ordet Level, betecknar en lina med konstant diameter utan tydlig klump och tunnare runningdel. Densitetskoderna är inte helt enhetliga mellan tillverkare, så kontrollera alltid även den angivna sjunkhastigheten i ips – inches per second. En ips motsvarar ungefär 2.54 cm per sekund.
AFTMA/AFFTA-tabell för linklass – grains och gram
Många sportfiskare hänvisar fortfarande till AFTMA-systemet, även om den nuvarande branschorganisationen är AFFTA. För en konventionell enhandsfluglina baseras linklassen på massan av de första 30 feet, eller 9.14 meter, exklusive den korta spetsen med konstant diameter. Det är inte massan för hela linan och, vid längre taperingar, behöver det inte vara massan för hela klumpen.
| AFTMA/AFFTA-linklass | Målvikt | Viktintervall |
|---|---|---|
| #1 | 60 grains 3.9 g | 54–66 grains 3.5–4.3 g |
| #2 | 80 grains 5.2 g | 74–86 grains 4.8–5.6 g |
| #3 | 100 grains 6.5 g | 94–106 grains 6.1–6.9 g |
| #4 | 120 grains 7.8 g | 114–126 grains 7.4–8.2 g |
| #5 | 140 grains 9.1 g | 134–146 grains 8.7–9.5 g |
| #6 | 160 grains 10.4 g | 152–168 grains 9.9–10.9 g |
| #7 | 185 grains 12.0 g | 177–193 grains 11.5–12.5 g |
| #8 | 210 grains 13.6 g | 202–218 grains 13.1–14.1 g |
| #9 | 240 grains 15.55 g | 230–250 grains 14.9–16.2 g |
| #10 | 280 grains 18.15 g | 270–290 grains 17.5–18.8 g |
| #11 | 330 grains 21.4 g | 318–342 grains 20.6–22.2 g |
| #12 | 380 grains 24.6 g | 368–392 grains 23.8–25.4 g |
| #13 | 450 grains 29.2 g | 435–465 grains 28.2–30.2 g |
| #14 | 500 grains 32.4 g | 485–515 grains 31.1–33.7 g |
| #15 | 550 grains 35.6 g | 535–565 grains 34.3–36.9 g |
En grain är en massenhet. En grain motsvarar ungefär 0.0648 g, så 140 grains är cirka 9.1 g. Använd inte denna tabell direkt för Skagit-, Scandi- eller Speyklumpar eller andra separata skjutklumpar. För dessa system anger tillverkarna normalt massan för hela klumpen samt ett rekommenderat grainintervall för ett visst spö.
Alla moderna linor som säljs som klass 5 har inte en målvikt på exakt 140 grains. Vissa linor är medvetet tyngre för att ladda ett snabbt spö snabbare eller fungera effektivt på korta avstånd. Jämför den uppmätta massan för de första 30 feet, den totala klumpvikten och klumplängden i stället för att enbart förlita dig på den tryckta linklassen.
Så är en WF-fluglina uppbyggd
Den del av en Weight Forward-lina som laddar spöt kallas klump. Den börjar med fronttaperingen, som smalnar av mot tafsen. Därefter följer belly – den tjockaste delen som bär huvuddelen av massan – och sedan bakre taperingen, som övergår i runninglinan.
Runninglinan är den tunna bakre delen. Den ger mindre motstånd i spöringarna än klumpen, vilket gör att den kan skjutas bakom klumpen under kastets sista fas. En tunnare runninglina minskar friktionen, men kan vara svårare att hålla och trasslar lättare.
Klumpen på en integrerad WF-lina är ingen separat komponent. En skjutklump är däremot en avtagbar klump som kopplas till en separat runninglina.
Vad klumplängd och taperingsform förändrar
En kort, kompakt klump koncentrerar massan över en begränsad längd. Den laddar spöt med mindre lina utanför toppen och överför energin lättare till en stor, tung eller vindkänslig fluga. Konstruktionen är användbar för streamers, stora gäddflugor och situationer med begränsat utrymme bakom kastaren.
En längre klump gör det möjligt att bära mer lina i luften och ger kastaren bättre kontroll över loopen. Den kan också göra mendning och linhantering på längre avstånd enklare, men kräver bättre timing och uppmärksamhet på var den bakre taperingen övergår i runninglinan.
En lång fronttapering fördelar energin gradvis och ger en mer delikat presentation av en liten fluga. En kortare och kraftigare fronttapering behåller mer energi för att vända över en indikatorrigg, en viktad nymf, en streamer eller en stor fluga.
WF, DT, Level eller skjutklump?
WF – Weight Forward
Den vanligaste moderna fluglineprofilen. Klumpen bär kastmassan medan den tunnare runninglinan gör att kastet kan fortsätta efter att klumpen släppts. WF-linor finns från långa, fina presentationstaperingar till korta och kraftfulla konstruktioner för skrymmande eller tunga riggar.
DT – Double Taper
En Double Taper-lina smalnar symmetriskt av mot båda ändarna. Den ger mjuk överrullning, god lin kontroll, bekväma rullkast och enkel mendning. DT-profiler är särskilt användbara med lätta utrustningar och vid kontrollerad presentation på korta till medellånga avstånd.
Level
En Level-lina har samma diameter genom hela linan, utan konventionell klump och tunnare runningdel. Konstruktionen förekommer i vissa linor för euronymfiske, där direkt kontroll och minskat linbåge är viktigare än att ladda spöt med en konventionell klump.
Skjutklump
En kort, separat kastklump som fästs vid en fristående runninglina. Utbytbara klumpar gör det möjligt att ändra klumpvikt, längd och densitet utan att byta hela linan.
Klump och beläggning – vad de olika delarna gör
I mitten av en fluglina finns en kärna, vanligtvis av flätad multifilament eller monofilament. Den påverkar styrka, töjning, styvhet och minne. En kärna med låg töjning ger mer direkt kontakt med riggen, men överför också plötsliga belastningar skarpare.
Kärnan omges av en beläggning, som vanligtvis består av PVC, polyuretan eller en egenutvecklad blandning. Beläggningen bestämmer linans diameter, ytfinish, färg och densitet. Flytlinor kan innehålla lätta mikrosfärer, medan sjunkande beläggningar använder tätare tillsatser.
Beläggningen bör passa den temperatur där linan ska fiskas. En kallvattenlina måste förbli följsam vid låga temperaturer. En tropiklina tillverkas styvare så att den inte mjuknar eller blir klibbig på ett varmt däck. En tropisk saltvattenlina kan därför fungera dåligt under vinterförhållanden, och det omvända gäller också.
Flytande, intermediate, sjunkspets eller helt sjunkande?
En flytlina är det mest mångsidiga valet. Den kan användas för torrflugor, många nymf- och våtflugemetoder samt streamers som fiskas nära ytan.
En intermediate-lina sjunker långsamt under ytan. Den håller linan under ytfilmen och är särskilt användbar i stilla vatten eller när små streamers tas hem genom ett grunt skikt.
En sjunkspetslina kombinerar en flytande eller långsammare sjunkande bakre del med en sjunkande främre del. Den för ner flugan djupare samtidigt som den bakre delen förblir lättare att kontrollera.
En helt sjunkande lina sjunker längs hela sin längd. Den hjälper till att hålla flugan i ett valt skikt, men sjunkhastigheten måste anpassas till djup, ström och intagningshastighet. Flugans slutliga bana påverkas också av väntetiden före intagning, tafslängden, flugans vikt eller flytförmåga samt presentationsvinkeln.
Vilken fluglina passar respektive metod?
- Torrfluga: en flytande WF- eller DT-lina, vanligtvis med en längre och gradvis fronttapering.
- Konventionellt nymffiske och indikatorriggar: en flytande WF-profil som klarar att vända över hela den viktade riggen.
- Euronymffiske: en tunn speciallina, ofta med Level-profil och låg töjning.
- Streamerfiske på grunt vatten: en flytande eller intermediate-lina.
- Djupare streamerfiske: en sjunkspetslina eller helt sjunkande lina anpassad till vattendjup och strömhastighet.
- Stillwater: flytande, intermediate eller helt sjunkande, beroende på vilket skikt flugan ska färdas i.
- Stora gäddflugor: en WF-lina med kort och kraftfull klump samt en linklass som passar både spöt och flugans storlek.
- Spey, Scandi eller Skagit: en klump som väljs utifrån grainintervallet som anges för det exakta spöt, inte enbart från AFTMA/AFFTA-tabellen.
Så anpassas fluglinan till spöt
Linklassen som står angiven på spöt är utgångspunkten. Ta sedan hänsyn till vilka flugor som ska kastas, på vilket avstånd linan behöver ladda spöt, om delikat presentation eller kraftfull överrullning är viktigast samt på vilket djup flugan ska färdas. Jämför därefter klumplängd, uppmätt klumpmassa, taperingsdesign, beläggningstyp och sjunkhastighet.
Vanliga frågor
Väger alla fluglinor i klass 5 140 grains?
Nej. Vikten 140 grains är målvärdet för de första 30 feet av en lina i klass 5, medan standardintervallet är 134–146 grains. Vissa moderna linor avsedda för spön i klass 5 är ännu tyngre, så kontrollera specifikationerna för den aktuella linan och storleken.
Behöver jag alltid en sjunklina för streamerfiske?
Nej. En flytlina fungerar för streamers som fiskas nära ytan, en intermediate-lina når strax under ytan och en sjunkspetslina eller helt sjunkande lina används för djupare presentationer. Välj utifrån den bana flugan behöver följa, inte enbart för att mönstret kallas streamer.
Är en WF-klump och en skjutklump samma sak?
Nej. Alla WF-linor har en klump, men på en integrerad lina är klumpen permanent sammanfogad med runningdelen. En skjutklump är en separat och utbytbar komponent som fästs vid en fristående runninglina.